Kra vnner kolleger,
jag snder er hlsningar ifrn ett folk
p andra sidan Atlanten,
emellan tv kontinenter.
Ett folk som ntligen rest sej ur askan
av hundratals r av frnedring.
Ett folk som br p ett hopp och en drm
om att sjlva f skapa sin framtid.
Jag hlsar er frn Nicaragua,
jag hlsar er frn Nicaragua.
Kra vnner poeter som diktar
om vlfrdssamhllets problem,
om verfldet som plga,
om leden och tillvarons tomhet.
Hr ser jag skalder som strcker ut handen
i hopp om ett ark och en penna,
som skriver dikter till livet p murar
dr kulhlen nnu r varma.
Dikter om krlek och gldje,
och en framtid fr Nicaragua.
Kra vnner skribenter,
som ropar p frihet och demokrati,
jag hlsar er ifrn Wall Street,
dr krigen ger pengar p brsen.
Jag hlsar er ifrn Brooklyn dr friheten
r att f d i en rnnsten.
Jag hlsar er frn Miami, dr demokrati
r att alla br vpen.
Jag hlsar er frn Nicaragua,
jag hlsar er frn Nicaragua.
Internationalister, jag ser att ni finns
och jag ser det ni gr.
Jag ser hur mycket ni offrar,
jag ser det ansvar ni knner.
Jag ser att ni ser p vrlden som en
och att allt det som sker hnger samman.
Jag ser er som mina systrar och brder,
jag ser er som luften jag andas.
Ni r det framtida ljuset,
ni r dom enda vi har.
Och ni r det framtida livet,
och ni r historiens barn.
S jag hlsar frn Nicaragua,
jag hlsar er frn Nicaragua.
