Du har s ltt att stampa snder, nr Du vl ftt in en fot.
Det r s ltt att kasta krlek dr den vackert tas emot.
Men det r inte lika ltt att vara sld p nn som inte gr att n.
Det r snart en vecka sen Du ringde, s jag brjar nog frst.
Du kan s vackert stta ord till alltihop nr vi r tv.
Du har ett stt att bara glmma, nr problemen trnger p.
Ett stt att gmma mig fr stormen, nr Du vill och nr Du kan.
Ett stt att glmma mig i regnet; som om "lilla jag" frsvann.
Du har s svrt att sga om jag ens betyder nt fr Dig.
Jag rcker inte fram.
Men, Du har s svrt att vara ensam,
s Du gr till "lilla mig".
Men en dag frsvinner jag ur Dina gon, som en svr och jobbig grej.
Jag kan knna mig bekvm i Dina gon, nr Du ler.
Men Du kan sga nt s beskt att allt blir kaos och uppochner.
Jag tror inte Du frstr allt som Du sger om det vackra i misr.
Du har ftt sol i Dina gon och har aldrig varit dr.
Det vankas hst och Du fr ofelbart nt underligt i Din blick.
Det r s ltt att genomskda Dina spel och Dina trick.
Nu faller mrkret ver stan, och Du gr runt och sparkar lv;
som att vinka t en blind och som att skrika t en dv.
Jag har s svrt att veta om jag ens betyder nt fr Dig.
Du spelar nt slags spel.
Och det kan s ltt bli mitt fel
nr Du ser p "lilla mig".
Och en dag frsvinner jag ur Dina gon, som en svr och jobbig grej.
Du lskar bara rtt, och leker vacker romantik.
Det r s ltt att haka p, det r sn lockande mystik.
Men en dag r allting preskriberat och en del av Din lyrik.
Jag har s svrt att balansera mellan trygghet och panik.
Det gr ett hjrtligt litet tag, sen tillhr jag ett slag fr sig;
ett slag till intet dmt.
Ja, snart r allt i tystnad bortglmt.
Stackars dumma "lilla mig".
Ja, en dag frsvinner jag ur Dina gon, som en svr och jobbig grej.
Och det vrsta utav allt: Det hr r sngen - frn en tjej - till mig.
