En sloja har fallit
Over min blick,
Fordunklat min syn
Med dess skira glans
Men intet var det mot den visdom jag fick,
Till synes frin ingenstans.
Ty jag har forlanats en giva av dod,
Frin vir skuggrika underjord.
Vareviga natt skall min silver kalk
Fyllas av manniskoblod
Kom syster, kom broder
Giv mig ert blod
Kom fader, kom moder
Giv mig ert blod
(Hoc Est Sangre Meum)
Min torst ar si diger min blick si rod
Omattlig tycks mig min hunger
Enkom for mig hors koraler av dod,
Di ditt hjarta av salighet sjunger.
Ty jag har forlanats en giva av liv
Liv som min torst skulle slacka
Men di dessa liv forrunnit har
Kan intet dem iteruppvacka.
Kom syster, kom broder
Giv mig ert blod
Kom fader, kom moder
Giv mig ert blod
I evig majestat jag stir
Si boj ditt huvud ner
Ty jag skall dricka livets vin
Till intet liv finns mer.
